onsdag 11 januari 2012

Vägen till Marina's - en filmsnutt på moppen!

Hallå där! Som jag lovade förra veckan så är det inte slut med blogg bara för att vi är hemma! Idag tänkte vi visa en kort liten filmsnutt på hur det ser ut i området där vi bodde och hur vi åkte moppe nästan varje dag till vårat lilla stammisrestaurang Marinas, som vi nämnt några gånger tidigare i bloggen!

Ta dig en titt på vår sista dag på Bali!



Vi har mer film på moppeåkning på lager, en lite längre film där jag och Fredrik guidar er på en lite längre färd genom områdena Canggu och Dalung, där vi bodde. Den kommer när den kommer, men håll utkik, för den vill du inte missa. Den innehåller allt från hundar med knutna öron som åker bil till nervpirrande och actionfylld stuntåkning på väldigt smala gator! Den kommer ganska snart dyka upp här på bloggen!

Hej så länge!

fredag 6 januari 2012

Den långa färden hem...

Hallå där! Niklas här! För er som inte vet så har vi nu lämnat Bali! För prick 2 veckor sedan landade vi brunare, smalare, smått berusade och med väldigt blandade känslor på Arlanda. Men vad pörskan, tänker du säkert nu, varför skriver jag i vår Baliblogg om vi inte längre är kvar på Bali? Jodu för bara för att vi lämnat den lustiga lilla ön så betyder det inte att vi har slut på bilder och berättelser om våra äventyr!

Sen hur mycket vi kommer skriva lär iochförsig visa sig, men tanken finns där iallafall!

Resan hem var inte det roligaste jag varit med om. Inte för att det hände något speciellt tråkigt, utan för att det tog 36 timmar från att taxin lämnade vårt kära balihem tills tåget rullade in på den halvt igensnöade stationen i Östersund. 36 timmar! Fy pörskan.

Under resans gång så var man ju tvungen att sysselsätta sig på bästa möjliga sätt, därför fick kameran titta fram vid några tillfällen! Här kommer lite bilder från vår 1800 mil långa resa!

Vårt första stopp var på flygplatsen i Singapore, där vi fick gå av planet, vänta i 2 timmar och sen borda samma plan igen (nödvändigt?) - här i Singapore har dom tydligen aldrig hört talas om Östersjön, enligt denna karta sitter Sverige och Finland ihop längs hela jäkla gränsen. Hemska tanke.

Ca klockan 0:00 på Singapores flygplats, och resan har just börjat. Det gjorde oss ganska matta.

Men så såg vi någonting som fick Marre att vrida på ansiktsmusklerna på ett ytterst finurligt sätt. Vad var det hon såg?

Jo, någon var mer less än oss, mycket mer less. På allt. Denna farbror följde oss från Bali, till Singapore och vidare till Qatar. Hans uppsyn blev surare och mer deprimerad för varje minut. Han såg ut som en man född utan personlighet och minsta lilla tillstymmelse till glädje.

En trött medresenär som troligen bröt nacken under denna tupplur.
Flyget mellan Singapore och Qatar var 11 timmar långt och började tidigt på natten, och av någon anledning blev vi omplacerade så vi satt inte med varandra. Fredrik hamnade brevid en väldigt pratglad tant som tydligen inte förstod att om man har på sig hörlurar och sover så är man inte mottaglig till konversation. Det gick honom en smula på nerverna, tur att det fanns öl. Marre och Patrik hamnade rätt nära varandra, och jag hamnade i en helt annan del av planet. Så under detta flyg så sov vi nästan hela tiden, tillsammans med resten av planet. Förhoppningsvis inte piloten dock.


Väl framme i Doha, Qatar, tidigt på morgonen så var vi lite piggare och gladare.
Doha International Airport är ett väldigt stort, varmt och jobbigt ställe. Men eftersom det är ett nav för flyg till och från hela världen så finns det en hel den intressanta karaktärer att observera. Allt från feta texasbor till 15-åriga oljesheikar och stickande kineser.

Denna stilige karl i 70-års åldern såg ut som att han nyss rymt från ett fängelse där han suttit i 40 år. Det kanske han hade också, det var inte vår ensak.

Att flyga med Qatar Airways har sina fördelar, bland annat fri bar. Och tro mig, under en så här lång flygresa så behöver man sprit. Under det första flyget, från Bali > Singapore > Qatar så sov vi dock mest och tog det ganska lugnt med barens sortiment, speciellt Fredrik, som absolut inte blev tillsagd att han fick vänta lite med sin 8e öl. Bilden ovan med öl och whiskey togs under den andra flygresan från Qatar > Sverige, då vi alla fick sitta brevid varandra vilket gjorde oss lite mer sociala och törstiga.

Mer öl, och några Screwdrivers. Och det var inte dåliga Screwdrivers, jag tror det var 30% apelsinjuice och 70% vodka. Eventuellt så ville dom supa ner oss så vi somnade, men ack nej, vi sov ju under första planet så vi var pigga och törstiga!

En liten stackars steward suckade en gång eller tre när han gick förbi vår rad och ständigt möttes av denna syn. Men han ska inte klaga, han fick betalt!

FRAMME! Efter en väldigt lång resa var vi äntligen hemma i Sverige igen!
Vi vandrade runt i några timmar i väntan på våra flyg och tåg som skulle ta oss hem till våra slutdestinationer. Överallt såg man en massa stockholmare i tjocka vinterjackor som tittade lite konstigt på oss där vi gick omkring i kläderna på bilden. Jag antar att vi inte ville erkänna att vi inte var på Bali längre.


För det är kanske inte så konstigt att det blir lite av en chock för både kropp och själ att byta liv från det här...

Till det här.

Men nu är vi alltså hemma i Sverige. Om och när vi återvänder till Bali är ett stort frågetecken, men jag vet iallafall att tiden där har gett oss minnen för livet, och jag är ganska säker på att iallafall jag kommer återvända. Jag väntar dock gärna tills teleportören är uppfunnen.

//Niklas

fredag 23 december 2011

Villa Surya Abadi

Här kommer äntligen lite bilder på våran villa. Det är i detta hus vi har levt och frodats det senaste 4 månander. Se och begrunda..


Skitvägen ner till våran Villa. Taxi bilarna fastnar alltid.
Grinden till våran Villa

Marre ska ut på Äventyr.
Våran infart och parkering,

Vardagsrum/allrum
Vardagsrum/allrum
Delar av kök

Fredriks rum
Fredriks Toa

Vårat något stökiga kök.

Kök/skräputrymme/ödlebo

Trapp upp till Patrik och Niklas rum
Niklas rum

Niklas rum

Niklas Toa


Trapp er till Poolen

Trapp till utebadkar och toa. Aldrig använt dessa faciliteter.
Pool!
Pool och delar av trädgård
Mer Pool

Våran snuskflod som rinner utanför villan.



Grannens magra ko.


Det var allt för detta inlägg. Nu har ni lite koll på hur vi har bott under dessa 4 månander.

//Patrik

måndag 19 december 2011

Udayana Universitet bakom kulisserna!

Nu har vi klarat av en hel termin här på Bali!
Som Marre skrev i förra inlägget så lyckades vi äntligen få ut våra diplom, som vi har slitit som djur för. Att plugga här i Indonesien är ganska annorlunda jämfört med i Sverige, och det har varit en lärorik upplevelse! I fredags besökte jag vårt universitet för allra sista gången, och passade då på att ta lite kort för att visa er där hemma hur det ser ut på Fakultas Sastra di Universitas Udayana, eller Institutionen för brev(?) vid Udayanas Universitet om man översätter till svenska. Här kommer hursomhelst lite bilder!


Entrén till vår institution!
En väldigt ny skylt framför entrén, det är ju viktigt att visa vart man har kommit!
På dessa bänkar brukar vi sitta och vänta på lektionerna.

Utsikten över innergården
Ett av de tre klassrum som vi använder oss av. Bänkarna är INTE gjorda för halvfeta européer, hälften av gångerna följer hela skiten med när man reser på sig.

Dörren till universitets heligaste rum; kontoret för vårt program. Heligt av den anledning att det är det enda stället med en vettig AC. Ibland går man bara in där för att kunna andas.
Skolans fik/restaurang med några av dess personal. Här kan man få bland annat fyrkantiga och flottiga "vårrullar" för ca 80 öre eller stekta nudlar/ris med diverse oidentifierbara tillbehör för 5-10 kronor. Här finns även muffins med chokladströssel och riven ost om man gillar såna kombinationer!

Och här är själva matsalsdelen, vilken oftast brukar vara olidigt varm och proppfull.
Entréhallen, där golvet oftast är fullt med balineser med laptops.

Moppar, mängder av moppar.

Ännu fler moppar. Jag tror det finns fler moppar än studenter på detta universitet.

En ovanligt folktom och städad innergård, ser ju faktiskt ganska fräsch ut eller hur? Men...

Alla mynt har två sidor. Vissa delar av detta universitet ser ut som ett slumområde efter en kärnvapenapokalyps.

Denna risigare del brukar dock ibland locka till sig oss, då vi vid ett flertal gånger suttit och ätit på dessa stolar, mitt i slummen, då det varit fullt i matsalen. Det är spännande att läsa klottret på indonesiska och hoppas att man inte får ett tak i huvudet.


Nu har ni fått ta del av vart vi har tillbringat varje måndag-onsdag de senaste 4 månaderna. Okej kanske inte bokstavligt talat varje måndag-onsdag, men vi har gjort vårt bästa iallafall, och enligt vad mamma och pappa alltid sa när jag spelade fotboll i mellanstadiet så är det viktigaste att man gör sitt bästa och försöker.


Nu ska jag sova, har bara 3 nätter kvar här på Bali så jag måste ju passa på att utnyttja sängen!
//Niklas

fredag 16 december 2011

Certificate of Participation

Igår hade vi då våran avslutningsceremoni i skolan. De flesta dök upp i sina Traditionella balikläder, vilket det blev att vi halvt gjorde också. Niklas var dock den enda som hade hela outfiten hela tiden. Det var lite Gamelanmusik och dans först, och sedan fick alla en och en gå upp och hämta sitt Certificate of Participation, vilket tog ett bra tag då det inte bara var vår klass där utan massa andra utbytesstudenter också. Det var vid detta tillfälle jag var glad att jag åtminstone hade tagit med mig hela traditionella utstyrseln, för den fick åka på då. Fredrik som bara hade den traditionella skjortan, vanliga byxor och flipflop hade tydligen fått lite menande blickar från vår språklärare Rajeg som delade ut certifikatet.

Vår klass + annat löst folk

Den fina skylten dom gjort för just detta tillfälle 

Jag får mitt certifikat

Fredrik hade såklart förtjänat ett också
Efter detta så var det dags för diverse tal. Tal efter tal så snackade dom på indonesiska, endast. Kan sätta alla pengar jag har på att alla i BIPAS (min klass) satt som frågetecken, speciellt när alla dom andra "duktiga" utbytesstudenterna började skratta åt något som förmodligen var något slags skämt. Vi bara tittade på varandra och ryckte på axlarna. Sedan var det dags för talen från BIPAS, där var Tiago först ut och höll ett tal på engelska (äntligen kunde vi få fatta nåt), sedan Juuso som höll samma tal fast på indonesiska, och sist Constantin som körde 50/50.

Tiago håller tal

Juuso kör på hårt på indonesiska också

Sedan började dansarna slita upp folk på scenen för att dansa, det var helt klart det mest underhållande. Vi lyckades slippa undan, men många ur klassen drogs upp, typ två åt gången.


Ytterst seriös dans

"Come here"

Niklas hittade lite instrument att leka med
Jag hittade också lite roliga saker att göra ojud med, inte lika pampigt som Niklas dock..


Kvällen bjöd på fest i Geckovillan, var faktiskt en bra kväll förutom att det var en slags ögonöppnare; nu är det över. Robert som vi har umgåtts med mycket kom för att säga hejdå, och det var ett permanent hejdå. Känns väldigt konstigt att ta avsked med nån man ändå spenderat så mycket tid med. Dock skakade vi hand på att hälsa på han i Helsinki, och han skulle hämta upp oss i den traditionella outfiten och ha en stor skylt där det står "Selamat pagi" (god morgon).

The Gang, med våra välförtjänade certifikat

Ikväll är det beach party, och förhoppningsvis hinner man säga hejdå till några fler ur klassen innan man försvinner för gott.

/Marre